Italian Rococo Era Painter, 1697-1768 Italian painter, etcher and draughtsman. He was the most distinguished Italian view painter of the 18th century. Apart from ten years spent in England he lived in Venice, and his fame rests above all on his views (vedute) of that city; some of these are purely topographical, others include festivals or ceremonial events. He also painted imaginary views (capriccios), although the demarcation between the real and the invented is never quite clearcut: his imaginary views often include realistically depicted elements, though in unexpected surroundings, and in a sense even his Venetian vedute are imaginary. He never merely re-created reality. He was highly successful with the English, helped in this by the British connoisseur JOSEPH SMITH, whose own large collection of Canaletto works was sold to King George III in 1762. The British Royal Collection has the largest group of his paintings and drawings.  Related Paintings of Canaletto :. | Padua: The Prato della Valle with Santa Giustinia and the Church of Misericordia (sheet 2) cfsd | London: Westminster Bridge from the North on Lord Mayor s Day | View of San Giuseppe di Castello d | Capriccio: The Horses of San Marco in the Piazzetta | Roofs and Chimneys in Venice ff |
Related Artists:
Thomas Dewing
(May 4, 1851 C November 5, 1938) was an American painter working at the turn of the 20th century. He was born in Newton Lower Falls, Massachusetts. He studied at the Acad??mie Julian in Paris, and later settled into a studio in New York City. He married Maria Oakey Dewing, an accomplished painter with extensive formal art training and familial links with the art world. He is best known for his tonalist paintings, a sub-genre of American art that was rooted in English Aestheticism. Dewing's preferred vehicle of artistic expression is the female figure. Often seated playing instruments, writing letters, or engaged in other impassive actions and situated in gauzy, dreamy interiors, the figures remain remote and distant to the viewer. These scenes are infused with a color that pervades the entire picture, setting tone and mood. The ethereal delicacy and subtle color harmonies of Dewing's paintings have not met with universal approval: some feminist critics have lambasted Dewing's work as being misogynistic; he rarely painted anything other than the female figure, vacant of expression, languishing in sumptuous clothing. Tonalism quickly came to be considered outdated with the advent of modernism and abstraction in art, though Dewing was successful in his own day. His art was considered extremely elegant, and has undergone a subtle revival in the last 10 years or so. Dewing was a member of the Ten American Painters, a group of American Impressionists who seceded from the Society of American Artists in 1897.
Alexei Harlamov
(or Alexej Harlamoff - Alexej Charlamoff) (1840-1925) was a Russian painter. Harlamoff paintings are signed "Harlamoff", which may be a translation he learned while studying in Paris. This does not translate into the Russian language from English.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).